Burken

Ey stray cats and good people!

Måste berätta om en kul grej som hände häromdagen. Kom på den nyss igen och börja garva som en chihuahua.

Härom natten hade morsan karlbesök. Det är nån snubbe som har varit här ett par gånger nu, tatuerad och liksåm slängig med armarna, lite orolig eller nåt jag vet inte. Han är schysst iaf fast man kan tro att han tjackpundar ibland. Han är faktiskt lite lik Snoken om jag tänker efter. Nåväl, de hade glott på nån rulle på natten och han sov över. Typ klockan 11 ringer det på våran dörr. Morsan far upp och tar på sig morgonrocken och ska öppna när karln i sängen får tokpanik; "va fan, du kan ju inte öppna", säger han och får sånt där släng i armarna. " Jo, det är klart jag måste", säger morsan varpå karln får den briljanta idén att gömma sig under täcket. Morsan öppnar dörren och vem klampar in om inte Burken. Burken är vår utvecklingsstörde granne; En medelålders man som gillar att spela rockmusik hellre än bra, väger en bra bit över 100 och aldrig har sett en dusch i hela sitt liv. "Tjena, kan jag få låna din telefon, min va visst trasig"; brummar han till morsan som svarar att det är väl klart. Nu är ju läget så att vi bor i en skitliten etta och för att komma åt telefonen måste man gå in i själva rummet där också en väldigt buktande säng står mitt i blickfånget. Jag har använt mina snyggaste målartassar på en ritning här ovan där telefonen är märkt med blå färg. Nåväl, Burken kliver in precis bredvid sängen och börjar ringa. Jag som håller till på hatthyllan kan knappt hålla fnisset inne när jag ser den orörliga högen med täcken på sängen. Herr Burk pratar några minuter med sin polare varpå han lägger ner luren och får syn på morsans gitarr ( märkt med grönt på bilden ) "Å schysst gitarr, jag visste inte att du spela. Får jag testa den?" Morsan harklar sig och säger att nu är nog inte det rätta läget då hon borde äta frukost och tittar menande på ytterdörren. Burken, som ju är lite efterbliven, fattar inte alls piken utan börjar i stället snacka om hur mycket handsvett han lider av och om hur han brukar få torka av händerna och gitarren när han spelar på lokal. ( Han brukar få spelningar på pensionärsträffar och årsmöten på hyresgästföreningen ) Morsan mumlar nåt om hur hungrig hon är men han bara fortsätter att babbla om ditt och datt. " Jag har en förstärkare som du kan få köpa till gitarren om du vill, har du nån sån? Du får den för tusen spänn, den är värd bortåt 4000 så det är ett bra köp" bla bla bla. Morsan tackar nej och börjar köra ut karln som motvilligt backar ut så hon får stänga dörren. Då hörs ett djupt andetag och några överenergiska fullritade armar kommer fram i sänghögen." VA FAN, jag fick ju ingen luft". Jag garvade så jag gick av. HAHAHA. Mer sånt! Jag ska fan bli polare med Das Burk.

Over and out / M