onsdag 30 januari 2008

onsdagskatt


Sitter framför databurken och lyssnar på Disfear. Bra skit. Min halvbrorsa Tompa kände di där killarna i bandet. Tyvärr har Tompa flyttat till kattmomilla stad nu. Känns schysst att hedra honom med lite bra musik så här på lill-lördagen även om han ibland var lite dryg. Jag förstår ju hans situation bättre nu när Femman-jävel flyttat in här, det är inte alltid så roligt med en överenergisk lillasyster/lillebror. Tompa skitfull och vindögd till höger här. Fin grabb det där.
Här hemma händer det inte mycket nuförtiden.
I söndags var det iofs riktigt straffigt. En annan satt här i godan ro och tvättade tassarna och höll koll på Femman, som för en gångs skull hade somnat, när det plötsligt knackade på dörren. Morsan öppna och ett tu tre stod det en stor jävla retrieverhane i hallen. Fy fan, jag kände på mej att det va samma jävel som morrat åt morsan en gång i höstas så jag drog på mej min största kostym och fräste "stick för i helvete innan jag hämtar Snoken". Femman låg tryggt på hatthyllan, bra det för byrackor kan inte klättra men jag var ju tvungen att skydda morsan. Där stod jag med värsta maffiapälsen rakt upp och fräste och vad händer då? Vad händer då?!! Jo morsan slänger ut mig i snön! MEJ!! Det va ju byrackan som skulle ut. Vem skulle rädda morsan nu om han fick för sig att hugga? Femman? HA! Jag fattar inte hur hon tänkte. Jag hade nyvässade klor och allt men hon bara slängde ut mej. Jahapp, så där satt jag, under grannens balkong, med ståpäls och klorna framme i typ två-tre timmar innan porten öppnas och retriever-aset kommer ut med sin husse ( som iofs är ganska schysst ) och morsan ropar, helskinnad som tur va, på mej att det är dags att komma in nu. Jag blängde på hundfan tills han hoppade in i bilen och sen tassade jag in i huset igen. Och morsan hade inga förklaringar till hela grejjen. Jag fattar fortfarande inget. Femman låg kvar på hatthyllan. Maten stod kvar och tvn visade miami ink. Som en vanlig söndag igen. Puh, men det kunde ha gått illa.
I kväll kommer Primus hit. Han är en bra hund. En man kan lita på. Jag låter honom faktiskt sova i sängen bredvid mej. Femman gillar honom inte lika mycket. Hon brukar ge honom stryk när han sover. Enda gången hon kan va tuff och dryg, när en annan sover. Haha. Men han är okej, en riktig jävla jakthund, inte nåt retrieverskit som man inte kan lite på.
Over and out! / M

3 kommentarer:

Anonym sa...

För fan Matsa du får ju ringa när det krisar. Tjänster och gentjänster, du har ju lovat komma nästa gång det blir cat-fight på jobbet. Ha ha, hajar du? CAT-FIGHT. Ha ha.

Anonym sa...

Vicken tunnis du är Mats, tur att man inte skaffade ungar med dig. Asså, jag bor ju med två retrieversar och jag lovar, de är inte särskilt tuffa. Rasmus och jag äger dem - Big time!

Men, men, tunnis eller inte... snygg är du ju i alla fall, rödtopp som du är ;)

Matsas sa...

Susatan! Haha, du är bra du.

Siggan; ja du gör´t men de är ju bra hundar. Den här jäveln har ju morrat åt morsan. Jag skulle ju göra nåt åt´et men morsan slängde ju ut mej för fan. /Määääts